Model rocket launches at Barnens Ö

Jacob writes

Back in April, David and me from SQUID and Johan and Erik from LAPLander headed out to Barnens Ö with Nickolay. It’s an island some distance from Stockholm, and in the summer it hosts camps for kids from the city. This time however, it hosted a camp for kids interested in astronomy held by the Egna Vingar foundation. We went there to talk about our projects, while Nickolay talked a bit about space weather. We got a lot of appreciation, and were even asked if we could come present more in the future. 😀 We also met a fellow space-blogger, Frida. Visit her blog at Frida och Stjärnorna (in Swedish)!

Erik had built two model rockets for the event, and we saw it as a great opportunity to try out our little shock-proof HD-camera. I’ve had the video for a while, but I thought it was high time I uploaded it!

The second rocket has an absolutely huge motor, and it was a pity it was so foggy. Erik estimated it might’ve reached an altitude of a 1000 meters!

I wanted to do the launches in slow-motion, but Windows is woefully ill-equipped for video editing and I didn’t have time to hunt around for better programs. 😦

Advertisements

LAPLander videobloggar från Esrange

English: The LAPLander team is presently at Esrange space centre preparing their experiment for the flight, which is still a week off. Here are some of their videos from there, the first one in Swedish but the two others are in English. The team finished assembling their experiment yesterday, and this morning they went to find out if the tanks have stayed sealed or if there was an accidental airbag inflation during the night… check out the last video for the answer!

Här kommer lite videohälsningar från LAPLander-teamet, som nu är uppe vid Esrange och förbereder sitt experiment för uppskjutningen om ungefär en vecka. Den sista är från i morse, då de tittar till sitt ihopmonterade experiment. Håller tankarna tätt eller har airbagarna lösts ut under natten? :O

Dear readers, we need you! Besök ofta de närmaste dagarna och tipsa vänner och kollegor

Det är nu det gäller! Första delen av tävlingen KTH på Insidan går mot sitt slut i början av denna vecka, och vi måste vara bland de tre mest lästa bloggarna för att vinna pengar till projektet och gå vidare i tävlingen!

Det är därför viktigt att ni som besökare till den här bloggen tittar tillbaka varje dag, och tipsar vänner och kollegor. Vi lovar att ha nya fräscha inlägg flera gånger om dagen!

English Summary: Please visit our blog frequently the coming days as the first stage of the KTH on the Inside Competition is drawing to a close and we need to be among the top 3 most read blogs to win money for our project and qualify for the next round!

Att falla tillbaka till jorden är också jobbigt

Även fast sondraketerna inte har lika hög hastighet som t.ex. rymdfärjan när de faller tillbaka in i atmosfären, utsätts de för mycket större G-krafter. Detta är för att de faller nästan rakt ner i de tjockare luftlagren, medan rymdfärjan kommer in i en snäll vinkel.

Med båda fötterna på jorden utsätts man för 1g, sin vanliga tyngd. Astronauter i rymdfärjan utsätts för runt 3g vid uppskjutning och återfärd. Människor har överlevt över 100g under mycket korta stunder, t.ex. vid krasher under racerlopp, men vanliga bilkrasher som kan vara väl så farliga är ofta bara bråkdelen av det.

REXUS-raketen utsätts för nästan 19g när den skjuts upp, och 5-10g när den trillar tillbaka från 90 kilometers höjd; MAXUS-raketen, som färdas upp till 700 kilometers höjd, träffar å andra sidan atmosfären i drygt tiotusen kilometer i timmen och utsätts för 40g, under flera sekunder! Inget för astronauter med andra ord.

Hur kan då detta se ut från raketens synvinkel? I videon nedan ser man först hur motorn separeras från den delen av raketen som innehåller experimenten. När raketen bromsas upp som mest runt 4 minuter in klarar kameraglaset knappt av g-krafterna och trycket från luften… Mulningen i snön i slutet blir för mycket. 🙂

Ljuden i bakgrunden är nog vibrationer i raketens struktur från systemen ombord. Vid återinträdet verkar det extrema vindbruset blir för mycket för kamerans mikofon. 😀

Liten berättelse om Luftkuddesystemet

Hej jag heter David Bergman och är ansvarig för Luftkuddesystemet, motorer och rörliga delar på SQUID. Här i min första blog-post tänkte jag fokusera på att ge en inblick i hur vårat luftkudde (eller airbag) system kommer se ut och fungera.

För att SQUID ska kunna genomföra sitt uppdrag som är att samla data om utfällningen av trådbommarna/trådantennerna som ska mäta elektriska fält i jonosfären kommer hela mätplattformen separeras från raketen uppe i rymden. Detta innebär att den kommer att falla tillbaka till jorden med all information samlad lagrad ombord i sina minnen. För att inte minnena och spårningssystemen ska skadas måste vi se till att enheten inte skadas när den slår i marken igen. Detta och att man vill kunna återanvända enheten är orsaken till varför vi måste utveckla och bygga ett system som kan dämpa nedslaget på markytan och skydda lasten.

SQUID är i självaste verket ett uppföljningsprojekt på ett annat projekt som heter LAPLander som står för “Lightweight Airbag Protected Lander” d.v.s. Lätt luftkudde skyddad landare. Vad LAPLander har gjort är att designa, utveckla och bygga ett system som ska sakta ner enheten och se till att dämpa nedslaget och skydda enheten. Detta projekt kommer att skjutas upp nu i mars så vi väntar spänt på resultaten från det riktiga flygprovet eftersom det kommer avgöra om vi får jättemycket eller mindre arbete att göra med att förfina och fixa saker i systemet. Förutom flygtestet ombord på REXUS ska LAPLander också göra ett falltest från helikopter vilket kommer blir mycket spännande och vi hoppas alla det ska gå mycket bra.

Så hur ser då detta system ut? Först har vi den snurrande plattformen visad här nedanför:

Vi tar bort lite av enheterna från bilden ovanför och har då kvar den kubformade elektronik-boxen i mitten som kan ses här nedanför, denna kan sägas vara hjärtat i plattformen. I varje hörn av boxen sitter en tank fast som är trycksatt med hjälp av kolsyre-is. Dessa tankar är de som ska blåsa upp luftkuddarna och hålla fast dem i plattformen.

Vid en viss höjd kommer tankarna att öppnas och blåsa upp luftkuddarna så att hela enheten får utseendet som i bilden som visar  en tidig prototyp:
De fyra ringarna är alltså självaste luftkuddarna som ska dämpa och skydda plattformen vid nedslaget till markytan. Men enheten faller också väldigt fort och ytterligare en åtgärd för att dämpa fallet är alltså att sakta ner fallet. Detta görs genom att mellan de fyra ringformade luftkuddarna har ett tyg sytts fast som kommer att luftbromsa hela plattformen under fallet vilket ser ut på följande vis, bilden nedan är på en tidig prototyp:

Detta är då vårat luftkudde system som ska se till att vi får tillbaka vår viktiga information oskadad. Slutligen vill vi också visa ett par videos på några av de tidigare testerna på uppblåsningen av luftkuddarna genomförda av LAPLander teamet, se o njut 🙂

Uppblåsningstest vid avdelningen för rymd och plasmafysik på KTH

Uppblåsningstest hos tysklands rymdstyrelse DLR i Bremen

Vad vi i SQUID nu väntar på är att LAPLander ska få genomföra sin flygning så att vi tillsammans kan utvärdera hur väl systemet fungerade, vad som kan förbättras och vad som kanske helt ska ändras. Detta gör att jag just nu försöker jobba väldigt nära med LAPLander-teamet för att lära mig systemet och få inblick i eventuella problem och svårigheter på ett tidigt stadium så att när det till slut blir vi som är ansvariga för systemet vet vad som ska göras.