Välkommen till projekt SQUID!

Hej! Vi är ett internationellt gäng av studenter som har två saker gemensamt. Vi pluggar alla på KTH, och vi brinner för rymden!

Under hösten fick vi reda på att man tänkte sätta ihop ett projektteam för att utveckla ett experiment som verkligen skulle få flyga i rymden, tack vare ett samarbete med svenska Rymdstyrelsen och tyska DLR, tillsammans med ESAoch Rymdbolaget. Det här är någon man som student bara kan drömma om, och snart hade vi sex studenter samlats hos SPP, KTHs avdelning för Rymd och Plasmafysik.

Vårt projekt går kort och gott ut på att utveckla ett experiment som visar vägen för en ny sorts mätplattform som gör det enklare att göra mätningar av “rymdväder”. Sånt rymdväder ser vi här på jorden mest som vackert norrsken, men uppe bland satelliter kan häftiga solstormar och samlingar av laddade partiklar i jordens magnetfält störa systemen, vara en fara för astronauter,  och faktiskt orsaka riktig skada. Det är därför viktigt att samla in data där uppe så vi kan förstå dessa fenomen bättre, men vanliga raketer och satelliter är dyra och kräver mycket lång förberedelse.

Vår mätplattform är stor som en större sockerkaka, ungefär 24cm i diameter och väger mindre än tre och ett halvt kilo. Den ska skickas upp med en fem meter lång så kallad sondraket från raketbasen Esrange utanför Kiruna. På väg upp kommer den skjutas ut från nosen på raketen och fortsätta glida upp till en höjd av nästan 90 km. Det är 8 gånger högre än ett passagerarflygplan!

Namnet SQUID står för Spinning QUad Ionospheric Deployer, dvs nåt som snurrar och fäller ut fyra saker uppe i jonosfären, högt över jorden, och det är precis vad experimentet ska göra. Raketen den skickas upp med snurrar för att hålla sig stabil, så vår plattform kommer också snurra när den skjuts ut. Detta använder vi för att rulla ut de fyra mätantennerna, trådbommarna, som ska användas för att mäta elektriska fält. Med sig har sonden även mätare för magnetiska fält, och en massa accelerometrar och gyron så vi kan se hur trådbommarna uppför sig när de fälls in och ut. Detta är vi väldigt nyfikna på, och vi ska berätta mer om detta i ett senare inlägg! Vi kommer även filma utskjutningen med en liten kamera som sitter på raketen.

Tanken är att flera såna här plattformar ska kunna släppas från samma sondraket i framtiden, så man kan mäta på flera platser samtidigt uppe bland de elektriska och magnetiska fälten. Problemet är att det då blir svårt att samla in datan via radiokontakt med sonderna, och därför måste vi visa att en sån liten sond kan byggas så den klarar att falla tillbaka till jorden och kan hittas ute i vildmarken. Efter att vår lilla plattform dragit in trådbommarna igen och bromsats upp av atmosfären på vägen ner (då ytan blir upp till hundra grader varm av friktionen mot luften!) ska den fälla ut ett system av luftkuddar som spänner upp en fallskärm. Skärmen bromsar upp fallet, och luftkuddarna tar emot den vid nedslaget. När den landar börjar den skicka iväg sin GPS-position och aktiverar en spårningssändare, lite som en sån som används när man spårar märkta djur i skogen. Vi kan då åka ut med helikopter och hämta hem plattformen så vi kan tanka ut den insamlade datan.

Nästa inlägg kommer handla om vi studenter i Team SQUID. Håll ögonen på den här bloggen!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: